Högt och lågt

Dagen spenderades med att läsa på om suicid (förebyggande, sömnens betydelse, sjuksköterskan, depressioner, socialt nätverk etc. etc.) och självskadebeteende (såret, blodet, skorpan och ärret). Jobbiga ämnen men intressanta. Ska på föreläsning på onsdag om suicid, det korrekta ordet att använda eftersom självmord, mörda sig själv, låter negativt. Sedär, lite har jag lärt mig idag. Sammankopplade men ändå inte. Att skada sig själv innebär inte alltid att man har för avsikt att ta livet av sig.

Satt med lite i telefonjouren idag och hade även diskussion om att jobba inom psykiatrin. Jag beundrar människorna som gör det men skulle aldrig vilja eller orka göra det själv. Vilka tragiska livsöden man träffar på. Vi diskuterade även försäkringskassan, jag tänker inte ens gå in på det blir bara upprörd över hur de behandlar människor.

Just nu har jag en katt på magen och en hund på fötterna. Mysigt. Ska släppa dagens praktik nu.

K. hade musiknostalgi på sin blogg så nu började jag fundera på min musiknostalgi.

Ett tag spelade jag Welcome to the black paradeskivan av My Chemical Romance flera gånger om dagen i över ett halvår. Min kära mor var nog inte så lycklig:



Denna låt var absoluta favoriten ett tag.



Får ju inte glömma Good Charlotte

De får ha med två låtar eftersom jag har så många skivor med dem:
 

Och Simple Plan:

Längst in i mig bor ett litet emobarn som alltid kommer att finnas kvar.

Sedan i julas har jag börjat läsa vanliga böcker mer och mer. Jag är en riktig periodare när det gäller att läsa och just nu har jag et återfall. Sedan nyår har jag läst:

Ljudet av ditt hjärta, nummer tre i twilightserien av Stephenie Meyer.
Så länge vi båda andas, nummer fyra i twilightserien av Stephenie Meyer.
Insidan av Liam Norberg
Karriär och köksbesvär av Sophie Kinsella
PS Jag älskar dig av Cecilia Ahern
Aldrig fucka upp av Jens Lapidus

och igår börjad jag på Dan Browns senaste nämligen Den förlorade symbolen. Älskar verkligen hans böcker. Vill gärna tro att allt är så invecklat, mystiskt och fyllt med symboler som han vill få det till. Har snart läst en tredjedel och har svårt att lägga ner den. Tur att det är bokrea snart så jag kan fylla på med lite nya böcker, mitt lager börjar sina...

Fast egentligen borde jag skriva på mitt CV och personliga brev tills imorgon och börja på hemtentan. Det ska jag göra. Ska bara läsa ett kapitel till. Kanske två....

Funderar på att önska mig en gitarr i examenspresent. Vill så gärna ha en egen stålsträngad för det är bättre ljud i dem tycker jag, men det gör betydligt ondare i fingrarna att spela. Blev sugen i helgen när jag lånade lilla lillebrors. Vore kul att ha en hemma. Tror inte lillbrors var så himla dyr och man kan ju alltid önska. Annars kan jag sno stora lillebrors för han orkar inte stränga om sin så den står bara.

Kan inte fatta att jag snart är färdig sjuksköterska! Jösses. Lilla jag ska ta hand om intet ont anande sjuklingar.

Den här sången får mig alltid på spelhumör framförd av en av mina favoritartister Sofia Karlsson. Så underbar text:

Har precis släckt lampan när jag hör världens duns och ett rassel från skrivbordet. Hjärtat i halsgropen och pulsern skenar. Tänder lampan och ser att Salsa har vällt omkull soptunnan som nu rullar över hela golvet mot Pax leksakslåda (tur påsen var tom).

Salsas reaktion: Woooooow.
Pax reaktion: Aaaaaaaaaaaah den kommer äta upp mig!!!!!! Eller ännu värre. DEN FÖRSÖKER TA MINA BEN!

Pax vågar inte hoppa ner från sängen eftersom papperskorgen kan gå till anfall och Salsa försöker lista ut hur hon ska kunna göra det där igen. Ställer tillbaka den på sin plats och lyfter iväg katten som ska riva den igen. Pax försöker förtvivlat rädda sina älskade ben genom att bära upp dem i sängen. Lovely. Till slut ligger jag, Pax, Salsa, fyra ben, en repleksak och en glitterboll i sängen. Släcker lampan för ett nytt försök till lite sömn.

Idag var det dags för veckans matinköp. Såklart att man storhandlar och allt det där. Nåja, som den moderna människa jag är använder jag mig av den ytterst finurliga lilla uppfiningen scanner. Alltså självscanner. Kan ni få detta att gå ihop är ni bättre än jag: Två armar + en scanner + en kasse + en inköpslista + ja vilken hand ska man egentligen plocka varor med? Ligger ju redan en arm minus. Så idag tänkte jag till. Jag tar en vagn.

Klockan 12.13 entrade jag alltså Maxi med min kundvagn (hade till och med en femma att "lösa ut" den med). Efter att ha plockat ut min scanner är det då dags att välja vilken typ av kasse man vill ha. Plast, liten papper eller stor papper. WHAT?! Fröken beslutsångest fick problem redan här. Tar upp listan och börjar fundera: Hmm, jag brukar ta en plast. Kanske ska ta det denna gången med. Nja det brukar ju aldrig räcka. Två plast? Nej visst ja, jag ska köpa kattsand också och då har jag bara en arm kvar när jag ska bära upp det i lägenheten. Hmm liten pappkasse kanske... Fast det förstås jag ska ju köpa rätt mycket grejjer. Och tunga, mjölk, mjöl, ägg m.m. (Fast ok ägg väger väl inte så mycket men de tar upp plats. Så efter de här tankebanorna kom jag fram till det geniala draget att ta en stor pappkasse. Mohaha. 12.19. Sex minuter att välja kasse, ändå ganska bra tid för att vara mig.

Vänder mig om och ska gå in och det säger bara PANG. Satan vad ont det gör i hälen! Får en riktig mördarblick av kärringen bakom en skenande kundvagn. "Ursäkta att DU KÖRDE IN I MIG DÅ! Tant." Plötsligt får jag kalla kårar längsmed ryggraden. OH NO. Jag har valt att besöka mataffären på DAGEN. Jag måste alltså tampas med de galna pensionärerna. Läppen darrar lite och ögonen fylls med tårar. Kom igen Ullis du kan klara det. Tar ett djupt andetag och går in i affären.

Väl inne plockar jag snabbt åt mig mina varor, betalar och går ut... eller inte. Herregud vad mycket brödsorter det finns att välja mellan! Och äppelsorter. Hmm, kanske gröna, nej gula, vänta de röda ser goda ut, eller gröna. Nja vänta, vad är jag sugen på? Tänk efter, hmm. GRÖNA. Japp gröna blir det...men de röda ser ju väldigt goda ut. Jag tar röda. Eller. Fast gula var lägesen... (Det blev röda till slut, riktiga Snövit-äpplen och de var mycket goda).

Om jag vore chokladsås. Var skulle jag då stå? Lite logiskt vid glassen? Nope. Socker, sött, vid sylten? Nej nej. Vid bakgrejjerna? Vet inte hur jag kom fram till det men där stod den inte heller. Måste komma ihåg att köpa jäst (blev inspirerad av E. som bakat bullar idag.). Vänta chokladsås var det. Byter taktik och bestämmer mig för att virra omkring tills jag hittat den. BINGO. Woho. Bevisat: Jag tänker för mycket.

Betalar och går ut. Står en bit bort med bilen och det är ordentligt moddigt så jag beslutar mig för att bära kassen i ena handen och kattsanden i den andra och lämna kundvagnen vid utgången. Tar tag i handtaget på kassen och lyfter. Inget händer. Tar i lite hårdare. Jösses vad tungt det blev. Hehe, oj då. Hur ska jag orka bära den?! Flexar musklerna en stund och kommer fram till att det ska nog gå. Tar återigen tag i handtagen och RATSCH. Problem: Bara ett handtag. NEEEEEEEEEEJ. Mitt vrål ekar över parkeringen när jag står med armarna uppsträckta mot himlen och kameran zommar ut. Nej riktigt så gick det inte till. Suckar och drar med mig kundvagnen över den moddiga parkeringen mot bilen.

Anfådd och aningens förbannad kommer jag fram till den satans bilen som står så in i helvete långt bort från utgången. Mjölken är numera milkshake och äggen halvvägs till marängstadiet. Hoppas inte mjölpåsen skumpat sönder. Lastar in och kör hem.

Varför? Varför? Varför bor jag på tredje våningen utan hiss?! Tar kassen i famnen och börja klättringen uppför Mount Everest, nej förlåt jag menar trappen. Stora problem med att låsa upp dörren men sittandes på huk med kassen i knät svänger dörren till slut upp. Går ner för att hämta lass två, kattsand och ryggsäck, och släpar upp för den oändliga trappen, IGEN. Hem ljuva hem. Gråter en stund av lycka.

SATAN OCKSÅ JÄST!

Jag är en riktig fantasynörd också. I love it. Så nu när det har startat en ny fantasy-serie på kanal sex är jag glad. The legend of the seeker är mycket lovande måste jag säga. Efter första avsnittet vill jag se mer! Tur att de visar del två idag också. Nej nu börjar det.

http://www.youtube.com/watch?v=_kgPCa_NSjc

Håller på att lära mig detta men om jag gör lite varje dag kanske det kommer lite framsteg? Dagens två bilder. Den första är på fjordingen Ludde. Han var en av de hästar som lärde mig rida. 31 år gammal (det är en respektabel ålder för en häst) och pensionär går han och skrotar i en gigantisk hage tillsammans med en annan ponny. Den andra är Pax, såklart. Måste hitta lite nya motiv snart...

Före:               Efter:



Före:                         Efter:

Vaknade imorse. Ingen ro att ligga kvar, upp och ut. Stressar redan över dagen, allt som borde göras, allt som måste göras. Stressar mera. Ingen matlust äter en knäckemacka och dricker ett glas mjölk. Startar datorn och TVn som lite distraktion. Klockan rusar framåt. Får panik. Ringer några samtal. Upptaget. Svarar inte. Orkar inte ringa igen. Hyperventilerar när jag tänker på framtiden. Fan låt bli det, intalar jag mig själv. Vankar runt i lägenheten. Fan vad liten den känns. Kan svära på att väggarna rör sig. Pax traskar efter fram och tillbaka, andningen känns lite lättare efter en stund.

Värmer lunch, sätter mig och äter. Det går inte att sitta ensam med känslorna i köket. Sätter mig i soffan och slår på TVn igen. Halvtaskig komediserie. Perfekt. Fan reklam zappar frenetiskt runt för att hitta något annat att titta på. Plugga är perfekt, kräver all uppmärksamhet för att man ska få ut något av det. Så mycket att göra i lägenheten, orkar inte. Dåligt samvete.

Går till mamma och pappa. Sätter på masken först, lilla fröken perfekt. Pappas svar på alla problem, det löser sig nog. Mamma blir irriterad om jag inte kan berätta varför jag mår dåligt, speciellt om jag börjar gråta. I min familj ska man inte må dåligt känns det som ibland. Får dåligt samvete av att jag tänker så. Jag älskar mamma och pappa över allt annat. Så tacksam för allt de gjort.

Tur jag tog med en skolbok för fasaden är nära att spricka några gånger. Äter mat och pratar om dagen. Nej jag har inte gjort något speciellt, allt är bra. Går hem igen. Fan vad ensamt det blev. Pax gör något han inte får. Blir tokig på honom. Får dåligt samvete igen, förlåt gubben. Tårarna bränner, varför är det så svårt att trycka ner dem? Jobbigt att andas och pulsen hammrar på. Vill bara sova men ingen idé att lägga sig nu. Kommer ändå inte somna. Skönt med sovmorgon imorgon. Har redan gjort en lista i huvudet med saker jag borde göra, som jag antagligen kommer stressa över imorgon när jag inte gör dem. Skrattar till åt mig själv. Så jävla patetisk.

Coldplays låt har fastnat i huvudet, speciellt en rad "Nobody said it was easy". Känns lite bättre att skriva av sig. Frågan. Publicera eller inte?

Salsa:
Hmm. Jag ska nog lägga min glitterboll i vattenskålen. Titta vad den guppar. Hmm, hur ska jag få upp den? Tack matte. Men gud den är ju BLÖT! Nej nu vill inte jag leka med den. Usch vad äckligt.