Om mig, sjuksköterskestudent med bara ett halvår kvar. Pax, min dansk/svenska gårdshund och nyaste tillskottet Salsa, blandraskatt.
Grand opening
Idag nyöppnar stans nattklubb. Eller vad man nu ska kalla det. Den ligger i alla fall två vånngar under mig så jag hör dunkat . Redan massa folk i kön. Än så länge hör jag inget för jag lyssnar på denna:
Ibland känns det som att dagen har några extra timmar, idag var en sådan dag. Klockan ringde halv sex imorse, upp ut med hunden, äta frukost, byta om. Kvart över sex Gick en lite längre promenad till mamma och pappa eftersom Pax skulle vara själv där över dagen. In i bilen vid tio i sju, hämta farmor och farfar som skulle åka med in till sta'n, iväg till sjukhuset där föreläsningen började 8.15 och höll på till 13.30. Akut buk och skalltrauma stod på schemat. Det var jätteintressant men lite långtråkigt.
Hem igen, släppte av L. som åkte med hem, iväg till farmor och farfar som hade bestämt sig för att passa hunden några timmar. Jättesnällt. Hem för att äta (kycklingkorv, mos, ketchup och en morot) och han läsa lite i boken Akutsjukvård, jättebra bok. Iväg till mamma och pappa en stund, de var hundvakt medan jag gick och handlade. Hem med grejjerna, hämta hunden, stannade och tittade på Las Vegas. Det slutade med "to be continued" måste titta imorgon med.
Hem igen, diska, plocka undan. Skrev ut lite grejjer till skolan. Sedan fick jag för mig att baka sockerkaka, så det gjorde jag. Det doftar ljuvligt. Snart ska jag gå in och duscha samt läsa lite till...och klockan är inte ens nio! Det känns som att denna dag aldrig kommer ta slut.
Jag är inte så värst på att tvätta. Jag vet helt enkelt inte riktigt vad jag håller på med, men det brukar bli bra i slutändan, peppar, peppar. Jag vet hur varmt jag ska tvätta allt. Jag är rätt bra på siffror, men de andra tecknen då? Vad betyder resten? Vem kom egentligen på dem? Oftast brukar jag chansa och slänga in det i torktumlaren och hittills har det funkat. Men nu kom det sig att jag läste på sofföverdraget där stod det klart och tydligt att man inte fick torktumla. Suck. Då kan man ju inte slänga in det. Så nu har jag ett sofföverdrag som tar upp hela torkstälnningen istället.
Det där med färgsortering kanske jag inte heller är så bra på. Svart och vitt kan jag skilja på, men sedan blir det lite grått och gult tillsammans och så en grön och en grön till, slänger också i en blå-gul tröja. Hmm, ja det går nog bra. Det ser ju fint ut i alla fall. Färgerna passar jättefint ihop.
Tur man har Ikea soffa så att man lätt kan ta av överdraget och tvätta det. Vad har hänt? Samma som i förra inlägget fast jag han inte lyfta ner honom. Jag stod och borstade tänderna. Uäck.
Jag fick i alla fall en tvättid vid 16. Najs.
Inte så dumt med vit soffa, som den blev utan överdrag. Dock väldigt opraktiskt när man har hund.
Var ute med Pax i morse och gick en lite längre promenad, jätteskönt att komma ut och igång. Sedan kom vi in och Pax fick mat men han ville inte äta. Mycket konstgt eftersom jag hade lyxat til det med en leverpastejsbit i. Några minuter senare hörde jag hur han började hulka i soffan. Nej, nej, nej! Kastar mig fram och grabbar tag i den stackars lilla hunden och lyfter ner honom på golvet. Medans jag kollar om det blev något i soffan går han och spyr på mattan. Det är inte alltid kul att ha hund. Nu ska jag ner och kolla om det finns någon tvättid. Chansen är väldigt liten.
Snön ligger vit på marken och här sitter jag med A4-arken. Tentan ska in men jag fattar inte ett skit omvårdnad hit och teorier dit. Lillebror är uppe i fjällen och åker skida medans jag sitter och läser om att lida. Men detta har jag valt av egen fri vilja inte vill min näsa från böckerna sig skilja. Så fort mackan slunkit ned, tugg, tugg, så är det dags för ännu mera plugg. -Ullis.
Just nu skulle jag lätt kunna vinna kategorin världens sämsta matte. Jag sitter och krånglar med hemtentan medans Pax har hur tråkigt som helst. Stackars liten men imorgon efter 20.00 är jag tillbaka igen.
Tentan går sådär. Har svarat på halva fråga ett och hela fråga två alltså a,b,c,d. Nu är det bara 2,5 frågor kvar och jag har 35 timmar på mig. Det ska nog gå, även om det blir en lååång natt.
Jag hoppas att jag aldrig någonsin blir en sådan sjuksköterska som blir irriterad när folk kommer eller ringer om sina problem. Jag vill inte bli hård och okänslig som det är på många ställen. Vad har jag för rätt att tycka till om deras problem eller deras sätt att vara? Jag vet ingenting om vad som ligger bakom eller hur de har det. De kan ha ett rent helvete och jag hör bara gnäll och tycker de är jobbiga patienter/anhöriga. Nej så får det aldrig bli. Om jag märker att jag en dag har blivit sådan, då ska jag byta jobb. För även om jag som professionell tycker att deras problem är larvigt så är det såklart inte det för de som har drabbats och deras anhöriga.
Sitter fortfarande med hemtentan, men det fanns en sådan här okänslig sjuksköterska i texten och jag blev bara lite upprörd. Nu ska jag fortsätta men det går så himla dåligt. Det börjar lukta underkänt.
Just nu håller jag på med en hemtenta som ska lämnas in på fredag. Vi ska bearbeta ett stycke ur en bok. Men allt jag kan tänka på är denna låt. Den sitter som kister på hjärnan. Lyssna så förstår ni varför.
Herregud Rednex! Varför kan man aldrig få en bra låt på hjärnan? Vet inte om jag ska skratta eller gråta. "Här kan man se tydliga tecken på sorg hos sonen då, is he a lalalalalalive, han medger att, put your fingers in the air."
Nån mer än jag som tycker det blåser lite mycket nu? Pax hatar blåst, han blir som en liten ostbåge och panikspringer in i närmsta buske så fort öronen fladdrar. Sedan sitter han där inne och tycker att det ät helt onödigt att överhuvudtaget fortsätta promenaden. Fast ibland kan man ju ha tur att det blåser förbi lite löv man kan käka och igår hade vi turen att möta en PET-flaska. "Jippie den är till mig!" tänker Pax och skuttar glatt fram och ska övermanna flaskan. När sedan flaskan studsar närmare inser han att det är en väldigt stor flaska (1,5 liter). Förtvivlat försöker han ta sig ur situationen genom att ta ett jämfota hoppa och ställa sig bakom mina ben. Ingen kan beskylla Pax för att vara modig inte.
Jag satt och fikade med en kompis när dörrhandtaget helt plötsligt trycktes ned." Aaaah. En galen yxmördare!" var min första tanke och jag kom fram till att jag antagligen tittar liiiite för mycket på kriminalserier. Nåja, in kom en liten tant i vinröd kappa och grå hatt. I famnen hade hon en stor bukett och hon letade efter I. -Ehhh, hon bor inte här, fick jag fram samtidigt som jag försökte hålla tillbaka min brilljanta vakthund. "-MATTE! DET STÅR EN VILLT FRÄMMANDE MÄNNISKA I HALLEN!!!" berättade Pax i sina mest skräckinjagande skall, han fortsatte skälla och damen fortsatte prata som om ingenting. -Vad konstigt jag har ju varit hos henne förut.... -Ehhh. Jaha. -Åh inte kan jag läsa på skylltarna heller. Det är så mörkt. -Nehe, men jag kan hjälpa dig, men hon bor nog inte på denna våning... -Ja de var konstigt... Efter en runda i korridoren kunde jag konstatera att I.J. inte bodde här. Det slutade med att jag föreslog att åka en våning under mig och titta, där bodde I.J. i samma dörr som jag men en våning ner. Damen tackade för hjälpen och jag pep tillbaka till mig.,.. i strumplesten.
Jah har haft mitt körkort i två år alltså ingen prövotid längre. Pappas kommentar: -Oj, har du haft det så länge? Jaja nu kan du ju köra lite fortare. Tack för tipset.
Råkade trampa Pax på foten så att han började halta och när han stannade lyfta han upp tassen. Herregud. Genast såg jag framför mig amputation, sepsis och död. Herregud han kommer att dö!!! I bästa fall blir han trebent.Efter hundra meter till slutade han halta, phew, vilken tur. Höll ju på att mista honom där ett tag, men han lever vidare med alla benen intakta.
Nu ska jag på allvar ta tag i att boka en klipptid och jag funderar på att klippa mig kort. Jag har tröttnat på att ha håret hängandes i ansiktet hela tiden. Jag hatar när det blir elektrisk och bara smetar längs halsen. Jag vill ha en kort, lite busig frisyr som tar max fem minuter att fixa till på morgonen. Dessutom växer det ju alltid ut igen om det inte blir bra.
Ingen sa att det skulle bli lätt. Allt jag kan tänka på är choklad, ferraribilar, vinegum, gräddkola och smarties. Fuskade dock lite idag. Åt en chokladboll, jag njöt. Det har bara gått sex dagar men ändå. Har även lovat mig själv att så fort det blir plusgrader ska jag masa mig ut i motionsspåret. Det är 1,6 grader plus nu ser jag, men aldrig att jag ger mig ut ensam och knegar i mörkret, i skogen. Vill inte springa med Pax än, tänkte vänta ett halvår.
Det blev att sluta äta godis. Jag har nu klarat mig tre dagar utan. Detta är ett sätt att försöka bryta mitt sjuka sockerberoende. Måste köpa morötter så att jag åtminstone har något att gnaga på. Mitt nya hälsomsamma liv kanske? Man ska ju leva som man lär och nu är jag halvvägs igenom utbildningen till sjuksköterska. Hur gick det till? Tiden har bara flygt iväg.
