Högt och lågt

Mina julsaker har klarat två flyttar men idag när de skulle från källaren och upp i min lägenhet hände det två olyckor. När jag skulle lyfta ner min snögubbe från hyllan var kartongen uppochned så han ramlade ut och slog sönder luvan. (Syster Ullis ska laga med limm sedan.) Sedan skulle jag bära upp min enda ljusstake som även den slog i backen och en lampa krossades. Ingen lampa jag har på lager direkt så nu måste jag skaffa en ny innan jag kan tända den.

Några före och efter bilder.

Pax mindre intresserad av julpyntning.

Har upptäckt att nu när jag har flyttat till en större lägenhet så har jag faktiskt plats för ännu mera pynt. Wei. Måste hitta en krubba den är så mysigt tycker jag.

Bloggar känns som vår tids offentliga dagböcker. Satt idag och funderade på att i mars har jag haft min blogg i två år. Oj vad tiden går fort. Det har hunnit bli drygt 400 inlägg. Ibland kan jag gå tillbaka och läsa gammla inlägg och komma ihåg hur det var för 3, 6, 12 månader sedan osv.

Det är till viss del en dagbok men inte fullt ut, jag väljer noga (ok ibland får jag hjärnsläpp) det jag skriver. Det får inte bli för personligt för vem som helst kan läsa det jag. Jag har under vissa perioder i mitt liv försökt att föra en dagbok för att det känns så himla bra att skriva av sig. Efter att jag skrivit något jobbigt så känns det redan bättre. Jag har dock aldrig lyckats hålla i det längre än tre veckor men med bloggen har det snart gått två år. Det är inte speciellt många i min familj och vänskapskrets som känner till bloggen, t.ex. ingen i min familj nu när jag tänker efter. Det har bara blivit så, jag vill ha en egen "kanal" där jag kan lufta allt och samtidigt är det kul att kunna dela med mig av mitt liv, speciellt till alla som jag inte träffar regelbundet.

Ibland skriver jag inlägg som jag aldrig publicerar. Jag trycker på delete istället för på publicera när jag skrivit klart för vissa saker vill jag bara skriva ner men inte publicera. Tanken är oftast att publicera det från början men ibland när jag skrivit texten så vill jag behålla det för mig själv. Ibland tycker jag det är synd för det är ju bitar i mitt liv som ibland försvinner och inte kommer tillbaka. Tankar som fanns men som jag antagligen inte kommer att komma ihåg, men att publicera dem skulle kännas för privat.

Jag gillar att skriva roliga texter, oftast om Pax och det är inte så ofta men ibland skriver jag dem för att gömma mig. Om jag kan skratta åt en rolig liten vardagshändelse kan säkert ni också det. Humor är mitt försvar. Om det har hänt något jobbigt eller om jag mår dåligt så kanske en liten text piggar upp. Jag tar emot kritik med ett leende (ett väldigt stelt leende) men jag har fruktansvärt svårt med att verkligen ta emot det och ibland när jag kommer hem är jag krossad. Det kan jag vara i flera dagar. Att skratta åt det jag gör ger mig en känsla att jag skrattar med folk istället för att folket skrattar åt mig. I grund och botten handlar det väl om osäkerhet.

99% av det jag skriver är för att just underhålla och inte för att gömma mig. Att kunna få en människa att le eller till och med skratta är viktigt för mig. Det är en mening som har fastnat i mitt huvud från sommarjobbet "Med lite humor kommer man långt, då spricker människor upp". Jag antar att det är mitt sätt att försöka bidra med något i världen. En av mina högsta drömmar är att någon gång skriva en bok. Bloggen kanske är min övning? En dag ska jag verkligen göra ett seriöst försök, men varför vänta? Jag är jätteduktig på att hindra och klanka ner på mig själv och jag har väldigt svårt att ta beröm. När någon säger att jag gjort något bra försöker jag släta över det. Gjort något bra? Vadå? Skulle jag? Jag mumlar något och tar åt mig kritiken istället, den bär jag alltid med mig medans berömmet snabbt är glömt.

Vad jag än tar mig för är jag livrädd för att misslyckas. Jag måste bara komma ihåg att alla misslyckas ibland och hittills har jag ju klarat av det.

Såja. Det var det jag kände just nu. Antagligen det mest personliga jag någonsin skrivit på bloggen. Nu är bara frågan spara eller publicera?

Jag har tre favorithalsdukar och just nu ligger alla i tvätten.

Alt. A: Jag dreglar för mycket.
Alt. B: Jag tvättar för sällan.

Det händer mig väldigt ofta att jag har en låt på hjärnan redan när jag vaknar upp som jag sedan går och nynnar på hela dagen. Detta gör att jag både irriterar andra och mig själv rätt mycket. Dagens låt är från danska Volbeat och jag har nynnat på den sedan jag slog upp ögonen i morse.

Nåja nu är det dags för mera c-uppsats. Pax är hos farmor och farfar en stund för han tycker det är sååå tråkigt när jag bara sitter framför datorn.

Jag lovar mig själv gång på gång att det aldrig ska hända igen. Jag ska aldrig göra om samma misstag och lovar mig själv att bättra mig men det håller aldrig. Hur jag än gör så faller jag alltid tillbaka men nu är det dags att göra något åt det. Diskberget here I come, med diskmedlet i högsta hugg.

Förut körde vi alltid varvet runt. Grattis pappa, grattis farfar, grattis morfar. Nu saknas det en. Mamma kan inte fira sin pappa längre. Jag vet att morfar har det bra himlen men jag saknar dig massor. Morfar var den första att tycka att jag tog så fina kort. Det är nog därför jag älskar att fota så mycket och vill lära mig mer. Jag älskar dig morfar och saknar dig.

Ska på maskerad med tema skräck. Funderar på att klä ut mig till en sån här:

Varken skorna, dansen eller skjortorna är att leka med!

Vaknar runt fyra imorse i panik av att hunden står och hulkar i fotändan av sängen. För sent, bara att byta lakan. Ber en bön om att snälla spy inte på detta också för jag har bara två lakan. Vaknar klockan fem av nya hulkningar. Åh nej var är han? Panik! Inte soffan, inte soffan, inte soffan, INTE SOFFAN! Phew, det kom på mattan. Tur. Äntligen kom boven i dramat upp nämligen en inte tillräckligt tuggad benbit som antagligen legat hela natten i magen och inte kommit vidare. Lägger mattan i badkaret på med vatten och somnar om. Klockan ringer halvsju. Är redo att kasta ut den genom fönstret men väljer att snoza istället. Nu till en ny dag med c-uppsats och seminarie=sågning av vårt arbete. Rise and shine.