Omläggning efter omläggning

Gillar man sår ska man verkligen bli distrikta (distriktsjuksköterska). Tror jag lagt om 7 eller 8 sår idag. Börjar faktiskt bli lite bättre på det men ibland är det bara äckligt. Det jag har svårast för är lukten. En del sår luktar nästan lite ruttet eller unket, då känner jag hur mina käkar bara biter ihop så jag nästan får kramp. Inte röra en min, inte röra en min. Gillar inte hålor heller, sårhålor. Liksom trycka in kompresserna inuti känns lite obekvämt. Kommentaren "akta tån för den är nästan lös" fick mig nästan att svimma. Den var verkligen nästan lös och jag var så försiktig och spännde mig jättemycket. Måste komma ihåg att äta en bättre frukost när jag ska vara på distriktmottagningen. Vill ju inte slå i backen om det kommer något riktigt hemskt.

Har fått ta några egna patienter idag, handledaren kom bara in och tittade lite på såret för att se hur det såg ut. Dokumenterade sedan allt själv och hon kom bara med lite småtips. Blodtrycket gick riktigt bra för det har gått lite troll i det sedan kommentarerna. Älskar min handledare, hon är så himla gulig och stöttar mig när jag behöver det  Ingen fråga är för dum och jag kan verkligen säga vad jag tycker är svårt, även när det gäller blodtrycken. Hon är helt klockren. Jag ska försöka bli en handledare som hon dessutom har hon ett helt otroligt bemötande mot patienterna. Man kommer så långt med bra bemötande.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0