Högt och lågt

Pax har väldigt mycket hormoner i sitt omlopp just nu. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, jag kan ju inte bli superarg på honom för han är ju så osäker just nu. Han går runt och morrar på allt och alla, inget aggressivt utan bara jag-vill-inte-gå-nära-dig-eller-ha-något-med-dig-att-göra-därför-visar-jag-att-jag-är-jättetuff-genom-att-morra.
En vanlig promenad:

-Ooooh. Vad menar du med att den där spegelbilden i dörren är jag?!
-Ooooh. Den där grenen låg inte där igår.
-Ooooh. Äckliga paraply, vadå det regnar?! Skaffa päls!
-Ooooh. Den där cyklisten åkte lite väl snabbt!
-Ooooh...ok den vet inte jag heller varför jag morrade.
-Ooooh. Här har det minsan gått en annan hund!
-Ooooh. Och han har kissat här! Vilken fräckhet.
-Ooooh. Vem har ställt fram soptunnan?
-Ooooh. Grannen ska veta sin plats. Han har ingenting på sin tomt att göra!

Ja ni fattar poängen. Det är som att gå ut med en liten gräsklippare.