Högt och lågt

Jag är så himla trött på hösten. Kylan är helt okej, regnet får man ta och blåsten får man stå ut med men det värsta är mörkret. Jag blir så nere av mörkret. Det är mörkt på morgonen och det blir så fort mörkt, helt svart, på kvällarna. Det värsta är dagar som idag när det är ett tjockt molntäcke över hela himlen så man inte har en chans att se solen då känns det som att det aldrig blir dag. Det känns som om dagen går direkt från morgon till kväll med lite grå dis emellan. Dessutom har vi den här jäkla c-uppsatsen. Jag är så fruktansvärt trött på allt som har med den att göra, varje gång jag läser/hör ordet hepatit vill jag bara skrika. Lite som Ronja Rövardotter skrek på våren vill jag skrika ett ursinnesskri på hösten. AAAAAHHHH!!!