Högt och lågt

Pax har ett favoritben just nu. Det är ett pressben med kycklingsmak och han är så rädd om det. Han tuggar inte på det, det är för värdefullt för det, utan han bär omkring på det. Han gömmer det på alla tänkbara och otänkbara ställen, han slickar på det och kastar med det så det smäller och hoppar efter som om det levde, men han tuggar inte.
Igår kväll när vi skulle lägga oss hittade han sitt kära kycklingben i leksakskorgen, han blev lite misstänksam eftersom han inte själv hade lagt det där (jag erkänner det var jag som lagt det där efter att ha hittat det under rumsmattan, lagom diskret knöl på den!). Oj, oj bäst jag tar med mig det upp i sängen så ingen snor det. Okej då var det jag, Pax och ett kycklingben i sängen. Det gick väl an, Sedan såg man hur de två som hjärncellerna började grubbla:

Ettan: Meh! Alla andra ben då!?
Tvåan: De kommer att klara sig.
Ettan: Jag är inte så säker....
Tvåan: Jo de klarar sig...eller?
Ettan: Ja, jo, kanske.
Tvåan: Hmm...
Ettan: Det känns inte helt bra...
Tvåan: Nej...Det är bäst vi plockar upp dem med!
Ettan: JA!

Så det gjorde han. Helt plötsligt var det jag, Pax, kycklingbenet, fyra vanliga ben, ett gäng korvar på rep och en rosa kräfta i sängen. Härligt. För varje sak jag plockade ner tog Pax upp två nya. Han har för mycket leksaker! Jag gav upp. Hoppas att jag itne väckte grannarna när jag skulle gå på toa mitt i natten och råkade riva ner de flesta benen på golvet.