Kan inte låta bli...

Ni vet sådanna där isskorpor, som knastrar och knakar när man kliver på dem. Jag älskar fortfarande att gå på dem och smygsparka omkring på isbitarna. Kommer på mig själv med att föterna dras automatiskt mot dessa frusna pölar och jag står med ett fånigt leende och kickar isbitar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0