Högt och lågt

Igår var jag ute i spårskogen med Pax. Jag moster, kusin och mormor var ute. Pax fick gå två spår i väldigt kuperad terräng och det gick jättebra. Han börjar verkligen fatta vad det går ut på. På ett ställe tappade han spåret men började sicksacka och hittade det igen. Jag är väldigt nöjd med honom.

Mormors hund Tjabo var som vanligt klockren. Han ska få ännu svårare spår nu. Han har felfria spårupptag så fort han får på sig selen åker näsan i backen.

Mosters kör sök med sin korthårscollie Zingo. Efter att han fått upp antagligen ett älgspår fick han söka i lina. Jag och kusin fick vara figuranter...alltså lägga oss någonstans mitt i skogen utom synhåll för hunden. Moster valde platser åt oss, jag fick den i de taggiga buskarna. Det är så häftigt att se hundarna jobba. Helt plötsligt fick jag nästan femtion kilo collie i knät där jag låg. Sedan tog han tag i rullen (en läderrulle  som sitter fast i halsbandet) och rusade tillbaka till moster. Väl framme hos moster blir han kopplad och sedan visar han henne vart jag ligger. Då får han korv och beröm = sjunde himlen.

Skillnaden på spår och sök är att i sök luktar hundarna efter människor i luftvittringen. I personspår som jag kör med Pax går jag ut ett spår och lägger en belöning i slutet. Efter 40-60 minuter är tanken att spåret ska ha sjunkit ner i marken och hundarna nosar i backen för att hitta belöningen.