Högt och lågt

Idag var det tänkt att jag skulle plugga. Det blev inte så mycket av det men gjorde uppgiften tills imorgon i alla fall. Det började med att jag åkte med moster och mormor till brukshundsklubben en stund. Vi gick en långpromenad och Pax fick chansen att träna lite på att träffa folk. Efter det blev det lunch för mig och Pax hos mormor.

Mormor var ledsen idag. Det var tre år sedan morfar dog. Hon försöker att gömma det men man ser i hennes ögon att det är jobbigt. Hon ler men vissa dagar, som idag, når det inte upp till ögonen. Men det är klart att jag förstår att hon är ledsen, det är jag med. Jag saknar honom så det värker i hjärtat ibland.

Jag kommer ihåg den kvällen. Det var en fredag, jag satt och tittade på MTV i mitt rum. Mamma kom in och berättade vad som hade hänt. Min första tanke var "men han var ju bättre" vi hade fått höra under dagen att han skulle komma hem imorgon, det gjorde han aldrig. Vi satt i soffan och grät, jag minns till och med vilken pyjamas jag hade på mig.

Några månader innan hade jag och mamma varit på en resa, jag med kameran i högsta hugg som vanligt och när vi visade bilderna för mormor och morfar tyckte han att jag hade tagit så vackra bilder. Jag blev så himla stolt. Det är den bästa kommentaren jag någonsin fått.

Jag grät i flera dagar. Hur kunde livet vara så orättvisst? Han skulle ju komma hem. Min busmorfar som alltid hade nått skämt på lur, en historia eller ett spratt på gång, alltid med glimten i ögat. Jag saknar dig morfar så himla mycket, men jag vet att du har det bra bland änglarna. Vi tänker på dig här nere och saknar dig allihopa.