De blåser.

En liten hund och hans matte var nära att blåsa bort när de var ute och tog en sista kvällspromenad ikväll. Matte avundades alla som inte har hund och kan sitta inne och ta det lugnt för kvällen. Hunden korvar ihop sig som en makaron av obehag inför vinden. Då helt plötsligt dök det upp någon. Han närmar sig med snabba steg. Nej, det kan inte vara sant. Jo. Nej det finns väl inte någon vettig människa som skulle? Oh herregud! Det är en joggare! Lördag kväll, kvart över nio, november och stormvindar. När joggaren passer stannar hunden och ägaren upp en stund, de vänder sig om och tittar förundrat med stora ögon på hurtbullen som snabbt försvinner nedför gatan. När den värsta chocken har lagt sig lullar de sakta hemmåt igen. Lite skakis över vad de just varit med om.

Kommentarer
Postat av: Labolina

Ojoj, det värsta är att den där joggaren skulle nästan kunna vara jag...

2008-11-26 @ 00:35:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0