Den "lugna" skritt-turen
Imorse var jag uppe i stallet. Jag är hästvakt åt kusinen som är i Göteborg. Eftersom det var dressyrtävling och båda ridhusen var upptagna så bestämde jag mig för att ta en lugn skritt-tur (hur stavar man till det?). Det var dimma och det blåste svinkalla vindar. Marinan brukar vara en ganska lugn och sansad häst men idag flippade hon ur totalt. Hon hoppade, småtravade, studsade och var allmänt rädd för allting längsmed hela rundan. Hon blåste upp sig för minsta lilla grej och jag kände att hon blev spänd som en stålfjäder för minsta lilla grej och liksom hoppade på stället. När en häst väl bestämmer sig för att sticka så har man inte så mycket att säga till om, så det blev en ganska jobbig runda för jag fick sitta på vakt hela tiden och övertyga henne om att vi skulle fortsätta för hon ville bara vända om och dra hem igen. Så mycket för min lugna lilla skritt, men det gick bra och vi kom runt och tillbaka hem båda två helskinnade. 
Mariana
