Högt och lågt

Idag har jag jobbat. Jag har för första gången sett Cheyne-Stokes andning och jag tyckte det var rätt så obehagligt, det värsta är andningsuppehållen. Det är så mycket känslor i att arbeta med människor. Under en dag kan man uppleva människor som är glada, ledsna, lättade, förtvivlade, förbannade, rädda, ja de flesta känslor. Jag blir alltid påverkad av att gå till jobbet och ibland är det jobbigt, men när man räknar ihop det är det fördelarna med att jobba med människor som vinner. Jag har stått vid maskiner och hoppas jag slipper det i framtiden. Jag börjar trivas riktigt bra inom vården, trots allt det negativa finns det mer positivt. Jag är med och påverkar människors liv på det ena eller andra sättet och det känns som om jag gör en insatts. Jag mår bra av det.

Allt jag gör är att jobba och plugga. Har inte alls hunnit med det jag ville göra och sommaren är snart slut. Idag var det riktigt svala vindar på morgonpromenaden. Var ledig igår = pluggade och ska jobba idag. Suck!

Tack för att ni kom med så mycket bra tips på låtar! NOT.

Detta inlägg vill jag dedikera till sjukvårdens fiffigaste uppfinning, nämligen butterfly nålen. Me love. Tack vare den kan man ändå lyckas få några bloddroppar från små sviktiga, runda damer med vener som sytrådar. Börjar faktisk bli rätt så okej på att sticka för det finns alltid prov att ta på avdelningen. Bra övning innför kommande PVK-sättningar som ssk. Blir lika lycklig varje gång man lyckas hitta lite blod. Weiii. Sådan boost för självförtroendet. Nej nu måste jag börja plugga. Ikväll ska jag se Harry Potter och halvblodsprinsen med Karin kul, kul. Butterfly.

Jösses. Jag vet inte hur dessa låtar lyckas fastna. Nu var jag hemma hos mamma och pappa som hade köpt en ny skiva. Denna låt var med och jag tror jag blir galen. Det krävs bara en lyssning sedan är man fast. Den här är värst hittills.

Det värsta med att ha husdjur är att de inte lever så länge, eller vi människor lever oftast längre. Det är lika hemskt varje gång man måste säga farväl, men det hör till. Skaffar man djur har man ansvar för dem, även över de tunga besluten, det slutar alltid med tårar och förtvivlan.
Så varför skaffar man djur överhuvudtaget?
Man gör det för allt man får tillbaka. När kaninen sträcker ut sig som en limpa och njuter av solen och att man finns i närheten. När man kommer hem och möts av en hund så lycklig att hans svansvifftande får hela rumpan att skaka bara av att se dig. När hunden lutar sig emot en och bara vill bli kliad bakom örat för att tre sekunder senare sova tryckt mot ens ben. När man hör den där lilla sucken när han hittat den perfekta liggplatsen så nära en som möjligt och när han sedan smackar med tungan och ögonen blir alldeles dimmig. Åh visst blir man galen ibland när han "bäddar" sängen eller river sönder toapapper över hela soffan eller när kaninen gnager sönder sin 17:e sladd, men det skrattar man åt i efterhand. Ett djur litar på en och är beredd att ha överseende med alla ens fel och brister, och att man klipper klorna på dem. Ett djur är beredd att dela sitt hjärta med en och jag är alltid beredd att dela mitt. Även fast jag vet att i slutänden så kommer det tunga beslutet när man måste släppa taget, och varje gång så blir det ett stygn i hjärtat för de tar alltid med sig en liten del när de far till de evigt gröna ängarna för att vila. Själv blir man kvar med sina tårar och saknaden, men man har alltid kvar minnena och kärleken man fick. Man får vara glad för tiden man fick ihop, även om det känns alldeles för kort.

"Underbart är kort, alldeles för kort"
                                         -Povel Ramel

De visar sammandrag från falsterbo horse show = klistrad framför TVn. Surfar i pauserna. Jag har väldigt svårt för reklam.

När jag behöver rycka upp mig, om man är lite nere eller bara vill njuta en stund så lyssnar jag rätt så ofta på denna låt har jag märkt. Första gången pappa spelade den för mig blev jag kär i den. Denna akustiska version är helt underbar. Lyssna och njut. Alla gitarrer. Helt underbart.

Jag har ett nytt objekyiv till kameran. Zoom med macro. Så kul. Håller fortfarande på att lista ut hur det funkar men här är några av bilderna hittills.



Roligt.

Nu har vi bokat en resa! Det ska bli så kul. Så skönt att vila upp sig.

Det skiljer bara en bokstav mellan hjärta och hjärna.
Är det verkligen en slump?
Utan hjärtat fungerar inte hjärnan och utan hjärna inget hjärta.
Ibland måste man tillåta sig att följa hjärtat
och ibland måste hjärnan få bestämma.

Min hjärna, mitt hjärta, mina drömmar, mina mål, mitt liv.

Jag älskar mina små jobblappar. På dom skriver jag upp allt för att komma ihåg allt som ska göras. Det är så mycket förkortningar och kladd tillsammans med dålig handstil så det är antagligen bara jag som kan läsa dem och förstå allt. Exempel.
FF = Förmaksflimmer
DM = Diabetes melitus
Tab = Tablett behandlad
Ins = Insulinbehandlad
Bltr = Blodtryck
F = Fastar
M = MIDA
TM = Telemetri
AP = Angina Pectoris
Brsm = Bröstsmärta
SSS = Sköter sig själv
BP = Blodprov (Alltså inte brommapojkarna :P)
P = P-glucos
m.m. m.m.
Alla hjälpmedel blir små symboler ex. små glasögon eller en liten rullator och alla tider och saker att göra ringar jag in med rött för att sedan kunna kryssa av dem när jag har utfört dem. Alla allergier står med röd penna och stora bokstäver. Det är färgglada och fina lappar men utan dem skulle jag inte klara mig speciellt länge. Idag var det en bra dag. Jag älskar verkligen att gå till jobbet, synd bara att det blev lite mycket på slutet. Helt plötsligt skulle allt hända på en gång, men jag gillar det. Inte när det blir för stressigt men jag gillar att ha många saker på gång, så länge jag har mina lappar och vet vad som ska göras...