Nyårsafton
Nu ska jag och en kompis ha middag. Första middagen på egen hand. Det ska nog gå bra.
Jag har klänning på mig! Köpte en jättesöt på mellandagsrean, problemet är strumpbyxor. Jag hatar dem. Först tog det en evighet att luska ut vad som var fram och bak. Det fanns inget, man fick välja. Bara där börjar ju varningsklockorna ringa. Sedan skulle de på också, det var som stödstrumper fast de var inte lika lätta att ta på eftersom de var för långa att vända ut och in på. Tack och lov att ingen var här. Jag svor, det händer inte ofta. Inse vilka upprörda känslor som flödade i badrummet.
Pax är räddare än någonsin. Han sitter i knät sammtidigt som jag försöker skriva här. Han skriver in lite extra bokstäver med nosen så jag får sudda ofta.
Till sist vill jag önska ett riktigt Gott Nytt År på er alla!
Ett liv utan hästar vore inget liv!
När jag äntligen var sex är gammal fick jag börja rida på ridskolan här i staden. Jag kan inte tänka mig att mamma var så himla förtjust men moster och kusin red redan där och jag var toklycklig. Den första hästen jag red var ett sto som hette Pippi-lina. En bestämd liten dam som hade upptäckt att det gick utmärkt att springa iväg med mig släpandes i tyglarna. Detta ledde till att jag hamnade under henne och haltade några dagar eftersom jag hade ett hovformat blåmärke på vaden.
Med Pippi-lina har jag även störtat med ansiktet före ner i manegen och tuggat grus när hon snubblade i galoppen. Det Pippi-lina älskade mest av allt i världen var att hoppa, jag fick hoppa henne för ingen annan vågade och hon lärde mig massor.
Den största favoriten jag haft var Charlie. Charlie var en liten grå c-ponny med svart man och svans. Jag älskade att rida Charlie men han var lömsk. Jag var väl runt tio, elva kan jag tänka mig när jag red honom. Han har bitit mig, sparkat mig, mosat mig i spiltväggen och slängt av mig otaliga gånger men han kommer alltid vara min favorit. När han ville var han drömponnyn, hoppade allt och gick superfint i dressyren. När han inte ville låg man och kravlade där i gruset, förbannad över att hästen som förra gången glatt hoppade de höga hindren vägrade att ta ett kliv över ett 30-centimetershinder.
En annan häst jag kommer ihåg bra är Rodney. Han var den nervösa sorten. Alltså den sorten som flög i luften så fort någon andades liiite för högt. Men man är ingen riktig ryttare innan man ramlat av 100 gånger sägs det ju.
Sedan kom Krutow. Lugna trygga Krutow som var lugn och stabil som en filbunke. han är också en favorit. Han hoppade allt och han gick lugnt och snällt ute i skogen.
Jag minns också speciellt en häst som hette Emil. Emil var helt oberäknelig. Han kunde hoppa ett hinder fyra gånger för att den femte gången bli livrädd, snurra runt på en femöring och stcika iväg i full galopp åt andra hållet. Kvar låg jag i hindret. Det gör ganska ont att hamna bland "pinnarna".
På min första tävling i dressyr red jag en ponny som hette Charm. Han passade verkligen att heta Charm, han var jätteduktig men väldigt osäker. Starkaste minnet med honom är när vi hoppar en bana med hinder och helt plötsligt går ena tygeln av. Där satt jag med en häst i frisk galopp med bara en vänstertygel. Det blev till att försöka bromsa med sitsen men Charm var i gasen och ville hoppa mera. Till sist fick jag stopp på honom genom att rida mindre och mindre vänstervolter. Till allas förvåning satt jag kvar.
Som ryttare blir man biten, trampad på, avslängd och allmänt tillknycklad men upp i sadeln hoppar man gladeligen igen. Förutom de gånger de där gula bilarna med blå sirener får komma och plocka upp folk som blivit för tillknycklade. Sist konstaterade en av de grönklädda ambulansmännen "Jaha, här har jag inte varit sedan Lucia" sedan frågade han medans de spände fast kusinen på spineboarden "varför slutar ni inte med det här?". Svaret blev ungefär; är du helt tokig?! Ett liv utan hästar vore inget liv!
Värsta tiden att vara hundägare är nu!
Så nu spelar jag musik på höga nivåer för att han inte ska höra för såklart smäller de nedanför huset. Det funkar bäst med skränig musik med mycket trummor, fioler och lite snabbare takt. Stackars Pax han blir helt slut av att sitta på raketvakt men ibland lyckas han slappna av tillräckligt för att sova. Synd bara attt vi måste ut på en kvällsrunda. Hoppas de har slutat smälla då.
Da'n före da'n
Ikväll är jag hemma hos mamma och pappa. Vi ska göra skinka samt skala potatis tills imorgon, samt spela massa spel och kort.
Äntligen klara.
Över jul ska jag nu passa på att läsa böcker bara för att det är kul och inte för att man måste lära sig det mesta i dem utantill. Ska även ta mig tid att sätta mig och lära mig lite om kameran. Fast idag ska jag läsa, den utvalda boken är första Harry Potterboken. Jag skulle verkligen vilja kunna skriva som J.K. Rowling. Hennes böcker är fantastiska. Jag har en egen liten "novell" eller vad man ska kalla den men den är inte bra. Ändå gillar jag att skriva på den, hjärnan kan koppla av lite från allt annat. Och vem vet, en dag kanske författardrömmen går i uppfyllelse. Tur att man har stavningshjälp i Word bara.
God Jul på er alla önskar jag och Pax i fall jag inte skriver något mer innan jul.
Mera bilder...
Ok. Vilken bild gillar ni bäst av 1 och 2? Den svartvita eller den i färg? Är de för överdrivna i färg? För plottriga? Det är svårt att vara objektiv när man tagit bilden själv...Vad tycker ni om sista bilden? Blev den för mycket. Provade att ändra rätt mycket i photoshop. Blev det för mycket?
Torsdag
1. Krockat (Det gick bra. Gled in i sídan i en annan bil i en sväng men det var bara en touch)
2: Suttit på föreläsning (Hälsa, ohälsa och hälsobegrepp)
3 Suttit på en till föreläsning (Upplevelser av kronisk sorg)
4: Gjort en stjärngossestrut till lillebror.
5. Diskat
6. Ätit Never Stop (eller ja, jag äter fortfarande)
Jag ska sova, bara ett sista inlägg
Godnatt allihopa
Tisdag
Den "lugna" skritt-turen
Imorse var jag uppe i stallet. Jag är hästvakt åt kusinen som är i Göteborg. Eftersom det var dressyrtävling och båda ridhusen var upptagna så bestämde jag mig för att ta en lugn skritt-tur (hur stavar man till det?). Det var dimma och det blåste svinkalla vindar. Marinan brukar vara en ganska lugn och sansad häst men idag flippade hon ur totalt. Hon hoppade, småtravade, studsade och var allmänt rädd för allting längsmed hela rundan. Hon blåste upp sig för minsta lilla grej och jag kände att hon blev spänd som en stålfjäder för minsta lilla grej och liksom hoppade på stället. När en häst väl bestämmer sig för att sticka så har man inte så mycket att säga till om, så det blev en ganska jobbig runda för jag fick sitta på vakt hela tiden och övertyga henne om att vi skulle fortsätta för hon ville bara vända om och dra hem igen. Så mycket för min lugna lilla skritt, men det gick bra och vi kom runt och tillbaka hem båda två helskinnade. 
Mariana
Vad har jag gjort idag?
Just nu är gärnan lite mos. Vi fick gram ca 400 artiklar som vi läste rubriken på. Av dessa såg 50 skapliga ut så vi läste även sammanfattnnngen på dem. Efter mycket diskussioner hade vi äntligen 4 artiklar. Det tog "bara" fyra timmar...
Julsångernas tid
Onsdag
Vaknade klockan sju av byggjobbarna, jppie. Kan de inte vara lara snart? Fast när man går upp tidigt hinner man med så mycket även om jag inte gjort så mycket nyttigt...mest suttit framför datorn.
Detta är vad jag åstadkommit. Blev väldigt vit himmel...
Såhär såg originalet ut :
Fortsättning...
Ler varje gång jag hör denna. Lite tvärtemot vad jag känner när Pax drar igång med sina käraste pipar.
Dagens låt
PippiiiiipPIIIIIPipPIPIPIPIPIPpiiiiipPIIIIIIIIIIIIP
Framförd av Pax på:
